Yes I did grant myself many illusions and maybe much trough these dissolutions I actually came to many conclusions. If we came together as one we can put forward the real solutions . What I wonder is, what is our world? we speak about it and I feel I cannot fully comprehend that word. If we speak about the planet we live on in and from – that may be. But our world, that concept is something so much bigger to me. And I realize that by theorize.. We built ourselves into this little box , and like a fox – being chased by men on high horses and so dogs trained by them, claiming they were not aiming to kill (thus this would go against legal will). Then, I wonder, what where they really trying to fulfill?
To think outside the box. Do we need to be aware of the box? If we are, is that enough? Do we dare to speak when people are wrong doing. Do we dare to see or are we to frighten by those aiming at us with their heavy rocks – afraid that you would leave for the great sea – wants to keep you by their own docks and so putting at you all their locks. Well.. I say let’s open that box.
Argavarja's Blog 
Varja!
du skriver så vackert och tankvärt. please, fortsätt med det…
”We built ourselves into this little box , and like a fox – being chased by men on high horses and so dogs trained by them, claiming they were not aiming to kill (thus this would go against legal will). Then, I wonder, what where they really trying to fulfill”? när man är vilsen, inte vet vad man är och vad som är ens ursprung (kan ses som varat) är man fullkomligt utelämnad, otrygg och rädd. rädda människor begår desperata handlingar. inte för att de är onda utan för att de är omedvetna om sitt verkliga jag. dom (vi) är som sömngångare. de (vi) handlar inte (andligt) medvetet utan reagerar endast på sin egen rädsla med att attackera. försvarar man sig mot attacken är man lika omedveten (beroende på typ av försvar). attack och försvar är endast två sidor av samma mynt. så, vi förlåter dom (oss) som attackerar och vi förlåter dom (oss) som försvarar. genom förlåtelsen känner de (vi)sitt (vårt) ursprung som är som balsam för huden. man blir trygg och fridfull. med detta skrumpnar den mörka illusionen mot ljuset som bara är, har alltid varit och kommer alltid att vara, och vägen ur boxen, drömmslöjor som skingras, öppnas och vi vaknar upp i sanningen, som bara är, har alltid varit och kommer alltid att vara. lätt som en plätt 🙂
inne i boxen-där tänker vi. utanför boxen råder endast kärleken och tankar är överflödiga…
jag sällar mig till Laojans ödmjukhet och framhåller att jag ej lever upp till vad jag skriver i praktiken…gjorde jag det vore jag inte här…
sväva lugnt
Mm. What is our world? Är det någonting som vi lever på (?), eller är det någonting som vi lever i? Eller är det kanske någonting som vi lever igenom?
Med andra ord: Kan världen bäst förstås som det runda objekt vi förnimmar genom satellitbilder (?), eller kan den bäst förstås som det, somewhat, strukturerade, men än kalejdoskopiska, former av varseblivning som vi vecklas ut inför oss, och genom oss, ”as we go”?
Dina funderingar kring vad vår värld egentligen ÄR leder min tanke till Tim Ingold:
Global environment – ”One is immediately struck by the paradoxical nature of this phrase. An environment, surely, is that which surrounds, and can exist, therefore, only to relation to what is surrounded. I do not think that those who speak of the global environment mean by this the environment surroundings of the globe. It is our environment they are talking about, the world as it presents itself to a universal humanity. Yet how can humans, or for that matter beings of any other kind, possibly be surrounded by a globe? Would it not be fairer to say that it is we who have surrounded it?” (Ingold, The Perception of the Environment: 209)
Vad Ingold belyser är att vi, människor (inte alla men..), har genomgått en drastisk förändring på senare vad gäller våran relation till världen. Från att ha varit någonting vi lever i, har världen blivit någonting vi lever på – världen omger inte oss, vi omger världen. Men.. eftersom våran faktiska upplevelse av världen, i form av den miljö genom vilken vi bemöter den, fortfarande är någonting vi befinner oss i, och inte på, kanske det inte är så konstigt att vi är smått förvirrade i detta avseende. Eller? hm
”[…] with the world imaged as a globe, far from coming into being in and through a life process, it figures as an entity that is, as it were, presented to or confronted by life. The global environment is not a lifeworld, it is a world apart from life.” (samma,: 210)
Så.. eftersom vi aldrig verkligen upplever jordklotet, men blott vet hur det ser ut efter att ha sett modeller och fotografier på det, kan vi verkligen säga att det är vår värld? Eller är det snarare ett objekt för kontemplation, utifrån vilket vi förmår placera oss själva i en större ordning av vara? Precis som med tjejen i videon för ”sustainable consumption” betraktar vi modeller på jorden och tänker: ”hmmmmm” Men vår miljö består i själva verket av summan av den varseblivning vi erfar i våra vardagliga liv.
Problemet med detta, som jag ser det, är som Ingold nämner att vår värld inte är en värld av liv – den är ett obesjälat objekt som flyter runt i rymden (- e l l e r ?) Den värld som är så mycket större för dig.. det måste väl vara en värld av liv? En värld som vecklas ut i vårat vara i den, inte blott ett klot på vilket vi vandrar. Hur tar sig denna värld uttryck? Vad präglar dess miljö? Är det en miljö som varseblivs genom elektronisk apparatur? Eller är det en miljö som varseblivs genom vår relation till naturen? Kommunikation och information är två begrepp vi ofta använder för att beskriva den globala världen. Men om vi lever i en miljö som vi har designat själva, genom hörlurar och skärmar – genom in-form-ation – lever vi då i en levande värld?
Förmodligen. But I just cant see it. Seems like a box to me.
Verkar klok Tim ska nog läsa lite av honom. Obesjälat, ja det beror ju på hur en väljer att se det. På ett sätt kan en väl ändå säga att dom flesta religioner har ”hittat” en själ i jorden, i livet. men man har valt att beskriva det på många olika och stundtals väldigt konstiga sätt och tiden har också förändrat, besudlat, sättet man beskriver det på och i vissa fall även förändrat vAd man egentligen försöker beskriva. Lätt att tappa bort sig där
Det är klart det är en värld av liv. Min vetskap är, att om vissa arter dör gör vi det till slut också, vi behöver varandra, varje unge lär sig i skolan om kretsloppet och hur allt hänger ihop (en circle of life som dom uttrycket det i Lejonkungen hehe) men jag tror inte att tillräckligt fokus har lagts på det om man tittar på reultatet. vi är en del av allt och allt är en del av oss.
Svårt att undvika, med vårt kreativa tänkande och nyfikenhet som människor att inte skapa, det tror jag inte är problemet. Men vi borde kunna kan och bör skapa i samklang med resten av allt runtomkring oss men också det som omsluter oss. Många gör det, allt för få. Viktig poäng just det du sa booshii tror jag, att vi är i många fall omslutna och allt för sällan omsluter (embrace), även om inbillningen nog ofta är motsatsen.
Fylls av en barnslig lycka när jag läser Tim’s citat;
”how can humans […] possibly be surrounded by a globe?”
yeah, haha, how could we possibly…
tack
håller också med dig Danne, rädsla är livsfarligt. Ibland är det en nödvändig reaktion en kroppslig funktion men att agera utan att reflektera kan indeed leda till helt fel reultat. Snarare skapar man sig (ofta inte alltid) ett problem genom en handlig baserad på rädsla vilket såklart blir väldigt motsägelsefullt när tanken(?), antar jag, är att ta sig ur en problematisk situation.
Efter(före?)-tanke. Behövligt.
tack
En stund på weben…
Icke byggt på tidigare kommentarer, men tanken slår mig. Det ter sig som du beskriver en form av existensiell ånger,en situation av tappat hop på den mänskliga handlingen och hennes förmåga att finnas utan smärta. Och om världen är ”shit” är det inte skönt att ha en tanke kring en ”box” för genom denna box ges en möjlighet till ett bätre utanför. Men, what if there is no box?
och ur det följer en ny sfär av = ?
Matle,
”what if there is no box”?
ok, if this is it…godnatt danne.
boxen är illusionen. förstår din frågeställning. saken är den (in my mind); hur mycket skit vill vi ta (endast föreställningsmässigt eftersom boxen är en illusion) innan vi tar oss ur den? Hur mycket mer måste boxens innevånare lida innan vi kommer till den kritiska punkten?
Matle,
tack för din kommentar. Inget tappat hopp från mina sida – snarare tvärtom! 🙂 Smärta är en av dom starkaste krafterna vi har (tror jag)! Se bara på vad som händer när smärta uppträder i livet – plötsligt glömmer vi allt annat, plötsligt finns vi där för att hjälpa andra med deras smärta, plötsligt kan vi be om hjälp av någon som vi aldrig hade vänt oss till innan. Men ja, absolut, en låda gör ju saker enklare att begränsa och mäta – något som vi gärna gör i denna tid. Ja du Matle, what if..
Liv i tråden = )
illusion eller verklighet, klart en meta diskussion men kul är det alltid.
boxen så som jag uppfattat denna diskussion är en föreställning. En illusion är något som en människa genom sina sinnen tror sig vara fysiskt men som icke äro så.
Boxen är en metafor för en önskan om ett bättre vara i denna fysiska värld. Klart kan en sådan metaforisk box även agera som ett stop plank för ens möjlighet att se världen konstruktivt och frågande, utan resulterar i en acceptans och icke syn kring möjliga problem.
Så kan boxen bli full? Ja detta är ett skifte av samhället i stort, om vi ser det ur en aspekt av historia.
Men sett ur andra perspektiv framstår metaforen av box som ett hinder, vad jag hänvisar till är existensen som sådan av matriela ting och sinnes intryck, som jag uppfattar vad danne mer diskuterar.
Här finner jag själv en reflektion att detta äro ingen illusion utan ett ”inget”, detta då allt i grund bara är rymd (space). Eller inget-ting. Det enda som är, är människan-i-världen. Hennes upplevelse av en värld, oberoende om denna/detta vara är verklig eller ej, så är fokus för en mänsklig infallsvinkel hennes upplevelse. Så boxen behövs för en hantering av en vardag som i uppfattningens värld är.
Eller enkelt sagt att leva i varat ^^
Hej Malte! Liv i tråden och alltet…
”Så kan boxen bli full? Ja detta är ett skifte av samhället i stort, om vi ser det ur en aspekt av historia”.
Du slår an en viktig sträng här. Den kritiska punkten är just det när boxen börjar blir full. På det ena eller andra sättet kommer vi ur boxen – till sanningens verklighet. När den blir full sprängs den. Tiden innan sprängningen är lidandet (det förnimda men dock ej verkliga eftersom boxen är en illusion) fruktansvärt stort och vi har påbörjat det som även den blinde ser. Det andra sättet är att vi alla går samman och gemensamt (fridfullt) raserar boxen (illusionen). Den naturliga följdfrågan är då: hur gör vi det? Många har försökt hitta svar till det. Genom religioner (vilket, by the way, skapat mer krig än fred), genom politiska system (som, surprise, skapat mer konflikt än enighet). Mitt svar är att vi är bedda att se alla grundläggande likheter människor emellan, gå ihop, sträcka händer över gränser, agera som ett för alla, att inse att alla är ett och att vi endast tillsammans, plussandes ihop allas vishet kan lägga pusslet til kartan och hitta nyckeln till boxens lås. Ingen kan göra detta på egen hand. ALLA behövs. Många har (medvetet eller omedvetet – kan ju också diskuteras vad det är, men det tar vi nån annan gång) insett detta men det behövs många fler (misslyckadet i COP15 kommer att ge oss mer energi att gå samman i ett universalt mål till enighet över alla gränser med biljoner bröder och systrar engagerade för allas väl) för att lägga hela pusslet.
”Här finner jag själv en reflektion att detta äro ingen illusion utan ett ”inget”, detta då allt i grund bara är rymd (space). Eller inget-ting. Det enda som är, är människan-i-världen. Hennes upplevelse av en värld, oberoende om denna/detta vara är verklig eller ej, så är fokus för en mänsklig infallsvinkel hennes upplevelse. Så boxen behövs för en hantering av en vardag som i uppfattningens värld är”.
Vill bara komentera att ingenting är just ingenting och följdriktligen inte har någon existens.
När vi slutar att ”uppfatta” boxen är vi fria. Det verkliga paradigma skiftet om man så vill. Uppgåendet i Homo Illumina eller Homo Liberalis (eller helt enkelt bara Homo).
Levf väl (united).
Där det står ”biljoner” ska det vara ”miljarder” (sorry).
there is no box – är svaret från människor större medvetande eller makt. Men det är hela tiden de som skapar ”boxen” eftersom vi tror på den, deras illusioner eller sanningar. Och vem lyckas vidga barriärerna på denna bubbla som vi människor oundvikligen tycks vara fast i utan att reflektera på vad vi matas med?
De som skapat ”boxen” är de som manipulerar och undanhåller information eller vi vanliga människor som tar på oss skygglapparna självmant och inte ser det uppenbara, om det gynnsamma samarbetets korruption som förstör vår jord.
Har svårt att tro på att alla människor kan förstå, rättvisan behöver vändas på-
Varför kan Greenpeace inte få inrätta en miljödomstol? Jag saknar att folk får stå till svars för de brott de begår..
Men med rättvisans händer i fel länder, historiens brott för som grund för världens ordning förbereder jag mig i framtiden för -människans utplåning
Även om det finns lite hopp, vill jag tro på att kärleken också kan säga stopp
Erase and rewind for the sake of mankind, turn power positions in reverse
Make justice real -where the first shall be last and the last shall be first!
Ja människans rationalitet är en fiktiv skapelse.