På tal om vad – Almedalsveckan

Det är så många tankar i rörelse att jag inte hinner fånga upp ens hälften. Runt mig hör jag människors mumlande och prat om oväsentliga saker i en oväsentlig värld. Det är tur att iallafall dom betyder mer än dom anar. Sekunderna innan pennan möter pappret är allt ett så glasklart mysterium och i de små pauser som sällan men ändå infinner sig är det ingen som vet vad det står. Ändå skriver jag.

Här där jag är är det Almedalsveckan nu, det du. Vänsterpartiet inledde för några dagar sen och där stod han, Lars med magen. I sitt tal säger han en del klokheter men drar också konstiga paralleller och räknar upp siffror från USA och andra storheter. Och som alla andra pratar även han om hur bra allt skulle va om vi bara gjorde som just han sa…
Just Lars pratar om jämställdhet och att kvinnorättsfrågorna är viktigt, ”på riktigt”, visst. Förlåt Lars, det här kanske känns lite trist, men din gubbiga attityd gör inte att du känns som nån kvinnorättskämpe snarare lite pryd. Du pratar om saken, och det är ju bra, men vad gör du åt den? Hur ska vi tro dig nej tyvärr Lars, du övertygar iallafall inte mig. Istället blir jag arg och där då, ville jag nästan ställa mig upp skrika ”hallå! snälla sluta predika, vet du ens vad du pratar om och föresten, om ni menar allvar varför tar ni inte upp nåt exempel då, visar att ni inte bara gräver gropar, visa oss fröna som ni påstår er så!”. För Lars, det räcker inte att som du, en manlig ledare för ett vänsterparti, ställa sig upp å prata om frågor som man inte handlar i. Ja ni, det är mycket idioti.

Men många av dom som talar är kloka, det pratas om migration, segregation och att dom områdena med så många kräver mer innovation. Andra vill att man ska gå med i facket och en del borde verkligen hålla sig borta från politikersnacket.
Greenpeace går runt i sina fina dräkter och förklarar att våra ansträngningar inte räcker.

Ja, det är mycket den här veckan å tyvärr kan man ju inte höra allt göra allt och det är som sagt mycket skit, ibland så mycket att man nästan tappar lusten att gå dit. Men idag var det Mona Sahlin som höll tal och jag måste säga att socialdemokraterna har verkligen gjort ett intressant val. Lovar mycket gör dom men ibland blir det så mycket snack å samma tugg att man till slut inte hör dom. Ungdomar, sjuka, gamla, tillsammans ska vi klättra uppåt och vi ska hjälpa dom som håller på att ramla. Skitbra Mona! Det är ju hur bra som helst! Och tänk om du eller nån annan vem som helst hade lyckats, då hade jag blivit helt frälst.

Ja, i alla fall ska jag lyssna mer jag kan nog inte låta bli. Gå på seminarier, säga nånting dumt, i smyg göra sorti. Om man vill att andra själar ska få makt så gäller det väl att ta tillfällen i akt.