Valår

Löften, år, löften och återigen, åren går. En sak jag fortfarande inte förstår är vad det egentligen är vi tror att vi får ut av det här. Röstar vi verkligen i föreställningen att verklig skillnad kommer infinna sig eller gör vi det bara på slentrian år efter år? Kanske i brist på andra alternativ kanske i brist på en verklig känsla av att vara delaktig i besluten som styr ens eget liv?

Önskar ändå dom kunde lägga mer tid, på handling istället för förhandling, mer liv. Önskar att system var ett annat där det kunde va lättare för oss vanliga människor att anamma. Ni vet (ja det är klart ni vet)- vi hänger inte med. för det ni säger i tv presenteras som fakta men senare då, då visar det sig ju att sanningarna ni presenterar inte är så. Med en retorik som inte handlar om att vi tillsammans ska kan och borde vandra. Framåt. Det ni håller på med handlar det ju bara om att trycka ned varandra.. Vet inte vad det är för tanke bakom men det blir ju kanske inte dom som är skickligast på att leda ett land som, hamnar där när det enda dom får öva på är  ljug och se bekymrad ut, le och skaka hand. Inte dom kunskaper jag vill ska leda mitt land.

Mycket därför väljer jag också att rata mycket av det dom väljer att prata om men har ändå en tro och finner nånstans inom mig en ro. ser en ny tid med nya sorters kliv. Dock måste vi vara medvetna om, det är vi som retar dom. Vi bidrar till och upprätthåller det här klimatet som gör politiken så schematisk vi spelar ju med. som rösträttshållare när vi känner behovet av att klaga på vår politik har vi inte då även ansvaret att göra den mer demokratisk som en del i det.

Skvaller ler och viskar hopp i mitt öra och jag tror om du lyssnar kan du också höra