En bön..

..som en vän delade med sig av till mig och som jag nu vill dela med mig av till dig, hoppas det är okej.

Let me not pray to be sheltered from dangers but to be fearless in facing them. Let me not beg for the stilling of my pain, but for the heart to conquer it. Let me not look for allies in life’s battlefield but to my own strength. Let me not crave in anxious fear to be saved but hope for the patience to win my freedom. Grant me that I may not be a coward, feeling your mercy in my success alone; But let me find the grasp of your hand in my failure.

För nästa år så lovar jag att inte försöka utan istället göra, göra det som känns viktigt och vettigt att göra och att låta andra saker lämna plats åt dem. Men jag lovar också att låta saker som vid första anblick kan verka oviktiga få ta sin plats i tillvaron när jag tror att dom behöver det. Att ge mig själv tid ska jag ägna mindre tid åt att fundera på och istället låta det ske.  Jag önskar för styrkan att titta och inte bara se och jag önskar för modet att också handla efter det.

God fortsättning på livet som återigen går mot ljusare tider.

Äntligen börjar jag förstå..

..sa hon samtidigt som hon insåg att med kunskap följer en allt större okunskap.

I staden där jag firar jul ser jag människor som passerar med stora kliv. Bråttom till nästa affär, handla stort handla fint och genom dyra presenter förbättra(?) någons liv. Möter på gatan ett par som inte har så mycket annat val än att sitta kvar, brevid sig har dom några kassar som rymmer allt dom har. Ibland går det inte längre att blunda. När oförståelse blir till sorg och sorg blir till ilska, jag ber om minnet av att andas om jag inte kan glömma men när inget av de två verkar fungera vad gör man då.. Mitt tredje alternativ ställer sig stolt framför mig och lämnar mig inget annat val

Om vi nu ska förbättra, kan vi inte göra det med sans? Vill vi ge så varför då inte till nån som behöver nåt så kanske det kan bli balans. Mitt överflöd blir oundvikligen någon annans död och med hela mitt hjärta önskar jag att det kunde vara enkelt som i sagorna, som berättelsen om Jesus hur han delar sitt bröd. Alla som högt har talat genom ”religon efter religion, alla säger dom en och samma sak. Gör inte något som du inte vill se hända. Enkelt. En bör istället bete sig så som en önskar att någon annan skulle behandla dig. Så, jag stannar.

Det är ingen som frågar mig, men jag säger det ändå: Det är fan inte okej

Bilder från en sida, folkets röst, i Köpenhamn – COP15 – ett språk av kraft, hopp och glädje. Längre ner i inlägget talar polis/politiker ett helt annat språk.

Det räcker nu. Jag har sett bilder förut på folk som skriker att det ska ta slut, videor på folk som ber som säger att nu får vi börja veta hut. När folk försöker motsätta sig, slår det inte dig hur våra ”ledande” makter beter sig. I en demokrati kan man tycka, att det där iallafall borde finnas utrymme för att uttrycka, uttrycka andra åsikter än från dom med pengar andra åsikter än att världens ledare är änglar. Jag frågar mig och förlåt, men vad fan!.. vilket håll är världen påväg åt

Av föreläsare får jag lära mig att konfliktorsakerna är djupa, att de underliggande orsakerna är många och att hålen en ska igenom för att lösa nåt är oerhört trånga. Men lyssna nu, människa till människa, från mig till bara du. Det är folk som tar – från folk som inte har. Ja, självklart är det mer och eftersom åren går byggs det bara fler, fler sorgsna människor som förlorar det dom har, fler arga människor för dom ser andra som har men ändå bara tar. mer…. vad är det ni inte ser…

Jag undrar.. Hur ska vi kunna bygga ännu högre på ett torn vars grund består av en illusion? Ett luftslott.. och alla försök att uppmärksamma detta viftas skickligt bort. Nu menade jag i större och fler sammanhang än det nedan och det finns ju mer än bara en falang. Men det pratas om ”Climategate” och nån annan säger ”It’s to late”, det är mycket man kan hitta på men om det nu ska vara så, hoppas iallafall att ni ser – folk har idag en helt annan chans att faktiskt förstå. Information är inte längre endast för dom få, ny teknologi har gett oss möjligheter att se mycket av det ni ser. Än saknas många men de hål som ni påstår är så trånga och de mål ni säger är så svåra att fånga..det talas om den största politiska rörelsen sedan länge som nu är vid liv idag, tänk då om, när, bara ett dussin till får möjligheten att grabba tag. Snart är imorgon idag.

Ett träd växer men inte utan rötter och ofta undrar jag hur en ska orka leva när dom funktionerna konstant binder våra fötter. Ett höghus håller inte länge utan grund. Vår jord är rund men så länge vi lever för de system som håller oss kommer jag aldrig kunna kalla den för sund. Jag minns för bara nåt år sen, munkar som vandrade på gatorna i Burma/Myranmar och trodde att vi skulle höra dem. Vi såg men, jag vill knappt komma ihåg.. Vi agerar inte, fungerar vi inte?

Mm, resten av mina tankar ska jag nog låta lägga ankar. Ibland blir det för mycket känslor när folk pratar på tv, jag vet att jag måste lyssna men jag vill helst inte se det. Här nedan kommer några av dom bilder som fick mig att reagera, tänk då på att det som vi inte får se alltid är så mycket mera.. Världens Befolkning från olika hörn som kämpar få sin och många andras röst hörd i något som indeed är deras consern.

Här hittar du ett av många klipp från CNN’s rapportering från COP15 och vad som pågår runtomkring.Även inne på Bella Center höjer folk sin röst, dom låter inte längre tomma löften vara deras tröst. Dom tar varandra i händerna, män med slips och kvinnor som bleker tänderna. Om det nu skulle spela någon roll… men det är många sort människor som börjar få bättre koll.

oss i mina tankar

När solen inte skiner..

..får man skapa sitt eget ljus. det kan vara svårt ibland och kanske hade det varit enklare om du va här å kunde hålla min hand. Vi hade kunnat sitta tysta bara, du och ja, vi kunde fundera över världen tillsammans, använda tiden och le åt hur allting en dag kommer att bli bra, vi kunde värma varandra och dricka varm choklad, när mina tårar faller för att vi glömmer vårt värde – varje dag, när kalla röster talar om människoliv som faller som löv på hösten, då hade du hållt om mig. då hade du hållt med om att det inte är okej. när jag gav dig en bit av min sorg så tog du den med dig och du ristade den djupt i en gatsten på ett torg. vackert lidande, ljudlöst kvidande, att klättra på någon annans rygg eller att bara få känna sig trygg. egentligen, är vi inte bara en ? å då undrar ja whats up med detta eviga sökande att hitta hem

För ”allt för länge sen är det som vi gick barfota på jorden” och
allt för länge sen är det som någon talade och verkligen menade orden.